Allt om SHL 2026/2027

Historia

Från 1922 till Elitserien

Svenska mästerskapet i ishockey har delats ut ända sedan 1922, då IK Göta blev den allra första klubben att kröna sig till svensk mästare. Under de första decennierna var mästerskapet dock inte kopplat till någon fast liga i modern mening, utan avgjordes genom en fristående turnering som klubbar kunde anmäla sig till. Mellan 1953 och 1955 avgjordes titeln istället genom möten mellan segrarna i Division 1 Norra och Division 1 Södra, och från 1956 till 1965 genom ett andra gruppspel som följde på det ordinarie divisionsspelet. IK Göta, Hammarby IF och Djurgårdens IF hörde till de klubbar som dominerade denna tidiga era, med sammanlagt över tjugo mästerskap fördelade mellan sig innan den moderna ligan ens fanns.

Det var först 1975 som grunden till dagens SHL lades, då Elitserien bildades som en fast, sammanhållen liga med tio deltagande klubbar. Den första säsongen, 1975/76, spelade varje lag 36 matcher, och det blev Brynäs IF som tog den allra första Elitserien-titeln, en bedrift man upprepade även säsongen därpå. Ligan expanderade till tolv lag inför säsongen 1987/88 och har sedan dess gradvis vuxit till dagens fjorton klubbar.

Brynäs och Djurgårdens tidiga dominans

Brynäs IF var den absolut tongivande klubben under Elitseriens första år, med titlar 1976, 1977 och 1980, och skulle med tiden bygga upp en av ligans mest imponerande meritlistor. Räknar man in mästerskap även från tiden före 1975, står Brynäs för sammanlagt 13 svenska mästerskap, den näst bästa noteringen genom historien.

Djurgårdens IF är dock den klubb som totalt sett vunnit flest svenska mästerskap av alla, med 16 titlar sedan 1922. Stockholmsklubben tog tre raka Elitserien-guld 1989, 1990 och 1991, en period som cementerade klubbens status som en av landets allra största, och följde upp med ytterligare två titlar 2000 och 2001. Med totalt 28 SM-medaljer (guld och silver sammanräknat) är Djurgården den mest dekorerade klubben i svensk ishockeyhistoria, även om Färjestad BK sedan dess har tagit över som den mest framgångsrika klubben räknat enbart inom den moderna SHL-eran.

Färjestads storhetstid

Ingen klubb har vunnit fler titlar under Elitserien/SHL-eran (sedan 1975) än Färjestad BK från Karlstad. Klubben tog sitt första guld 1981 och har sedan dess samlat på sig tio mästerskap: 1981, 1986, 1988, 1997, 1998, 2002, 2006, 2009, 2011 och senast 2022. Särskilt perioden kring millennieskiftet och det tidiga 2000-talet var stark för klubben, med flera titlar under relativt kort tid och en identitet som en av ligans mest respekterade organisationer. Färjestads 21 SM-finaler sedan 1976 är dessutom fler än något annat lag, ett tydligt bevis på klubbens långvariga förmåga att nå slutspelets absoluta topp säsong efter säsong, även under de år det inte räckt hela vägen till guld.

2000-talet: en jämnare liga

Om 1980- och 1990-talen periodvis dominerades av ett fåtal klubbar, blev 2000-talet en betydligt jämnare period. Frölunda HC (då Västra Frölunda HC) tog sitt första moderna mästerskap 2003 och följde upp med ytterligare ett 2005, medan HV71 från Jönköping etablerade sig som en återkommande vinnare med titlar 2004, 2008, 2010 och 2017, till slut fem mästerskap totalt i den moderna eran. MoDo Hockey från Örnsköldsvik, en klubb med stark tradition av att fostra landslagsspelare, tog sitt andra Elitserien-guld 2007. Perioden visade tydligt att den svenska ligan, till skillnad från flera europeiska grannligor, sällan lät en enda klubb dominera under någon längre sammanhängande period.

Namnbytet till SHL 2013

Efter 38 säsonger under namnet Elitserien bytte ligan officiellt namn till Svenska Hockeyligan, förkortat SHL, inför säsongen 2013/14. Namnbytet följde en internationell trend där flera stora europeiska ligor moderniserade sina varumärken, och SHL har sedan dess använts konsekvent både i svensk och internationell rapportering om ligan. Samma säsong som namnbytet genomfördes tog Skellefteå AIK sitt andra svenska mästerskap, det första steget i vad som skulle bli en av de mest framgångsrika perioderna i klubbens historia.

Skellefteås återkomst och Växjös dynasti

De senaste femton säsongerna har präglats av två klubbar mer än några andra: Skellefteå AIK och Växjö Lakers. Skellefteå, som redan vunnit sitt första mästerskap så tidigt som 1978, tog nya titlar 2013 och 2014 innan man etablerade sig som ligans mest formstarka lag på 2020-talet, med ytterligare mästerskap 2024 och 2026, sammanlagt fem SM-guld i klubbens historia.

Växjö Lakers, en klubb utan någon svensk mästartitel före 2015, byggde under samma period upp en imponerande dynasti med fyra mästerskap på nio säsonger: 2015, 2018, 2021 och 2023. Ingen annan klubb i modern tid har gått från att helt sakna SM-guld till att bli en av ligans mest vinnande organisationer lika snabbt som Växjö gjorde under den här perioden, en prestation som väckte stor uppmärksamhet inom svensk ishockey och visade att traditionellt sett mindre klubbar kunde konkurrera med de historiskt större namnen genom målmedveten satsning och stabilt organisationsbygge.

Säsongen utan mästare

Liksom stora delar av världsidrotten drabbades SHL hårt av covid-19-pandemin. Säsongen 2019/20 tvingades slutspelet och SM-finalen ställas in helt, vilket innebar att ingen svensk mästare korades det året, ett unikt undantag i en tradition som annars sträcker sig obruten sedan 1922. Säsongen därpå, 2020/21, kunde spelas till sitt slut, och Växjö Lakers tog sitt tredje mästerskap när ligan återgick till normala förhållanden.

Luleås efterlängtade guld och nuläget

Säsongen 2024/25 blev det Luleå HF:s tur att skriva historia på nytt. Klubben, som senast vann 1996, besegrade Brynäs IF i en dramatisk final som avgjordes i den sjätte matchen, en 5–2-vändning på hemmais efter att ha legat under 0–1. Det var Luleås andra mästerskap någonsin, 29 år efter det första, och en påminnelse om hur långa väntetider mellan titlar kan vara även för etablerade SHL-klubbar. Säsongen därpå, 2025/26, återtog Skellefteå AIK initiativet och vann sitt femte mästerskap efter finalseger mot Rögle BK, en klubb som trots tre raka SM-finaler (2021, 2024 och 2026) ännu väntar på sitt första svenska guld i den moderna eran.

Idag spelas SHL med fjorton klubbar i en grundserie om 52 matcher, där varje lag möter samtliga övriga tretton klubbar fyra gånger, två hemma och två borta. Poängsystemet ger tre poäng för vinst i ordinarie tid, två poäng för vinst efter förlängning eller straffar, en poäng för förlust efter förlängning eller straffar, och inga poäng för förlust i ordinarie tid. De sex bästa lagen går direkt till slutspelets kvartsfinaler; lagen på platserna sju till tio möts i en slutspelsserie om en plats i kvartsfinal, medan de två sist placerade lagen tvingas ner i en kvalserie mot lag från HockeyAllsvenskan för att försvara sin plats i ligan. Vinnaren av grundserien kvalificerar sig dessutom automatiskt för nästa säsongs Champions Hockey League, en koppling som gör den svenska ligan till en direkt del av den europeiska klubbscenen snarare än en isolerad nationell turnering.

Le Mat-pokalen

Den fysiska troféen som delas ut till den svenska mästaren varje år kallas Le Mat-pokalen, uppkallad efter den svenska familjen Le Mat som en gång skänkte den ursprungliga trofén till förbundet. Pokalen har följt med genom samtliga format som ligan har haft sedan 1922, från de tidiga fristående turneringarna, via Division 1-uppdelningen på 1950- och 60-talen, till dagens SHL-slutspel, och räknas som en av de mest anrika trofeerna inom svensk lagidrott överhuvudtaget. Att lyfta Le Mat-pokalen efter en avgörande final, ofta inför en fullsatt hemmapublik, har blivit en av de mest ikoniska bilderna inom svensk vintersport, oavsett vilken klubb som för tillfället står som segrare.

Legendariska spelare som fostrats i ligan

SHL och dess föregångare har genom decennierna fostrat flera av världens mest namnkunniga ishockeyspelare, långt innan de blev stjärnor i NHL. Börje Salming, en av de första skandinaviska spelarna att göra verkligt genomslag i Nordamerika, spelade sina tidiga år i Brynäs IF innan han lämnade för Toronto Maple Leafs och en Hall of Fame-karriär. Peter Forsberg, en av de mest dekorerade svenska spelarna genom tiderna med två OS-guld och två Stanley Cup-titlar, fostrades i MoDo Hockey i Örnsköldsvik, en klubb som genom åren har blivit synonym med att utveckla tekniskt skickliga forwards. Nicklas Lidström, som vann Stanley Cup fyra gånger med Detroit Red Wings och räknas som en av historiens bästa backar, inledde likaså sin karriär i Västerås IK innan den internationella karriären tog fart.

Även på senare år har ligan fortsatt att fungera som en språngbräda för spelare på väg mot NHL och internationell landslagsfotboll, samtidigt som den har behållit sin identitet som en liga där redan etablerade NHL-spelare och internationella stjärnor gärna återvänder eller ansluter under karriärens senare del, vilket har bidragit till att hålla den sportsliga nivån mycket hög även i jämförelse med andra europeiska toppligor.

Utländska spelare och en alltmer internationell liga

Under ligans första decennier bestod trupperna nästan uteslutande av svenska spelare, men från och med 1990- och 2000-talen ökade andelen utländska spelare stadigt, i takt med att gränserna inom europeisk klubbidrott öppnades upp och NHL-lockouter periodvis skickade tillbaka nordamerikanska proffs till Europa. Idag är det vanligt att SHL-klubbarnas truppar innehåller spelare från Finland, Tjeckien, Slovakien, Nordamerika och en rad andra hockeynationer, en utveckling som bidragit till att höja den internationella profilen ytterligare och gjort ligan till en självklar del av det europeiska klubblandskapet, inte minst genom den regelbundna representationen i Champions Hockey League.

Tränarlegender och klubbidentiteter

Färjestads långa framgångsperiod är oupplösligt förknippad med tränaren Leif Boork, som ledde klubben till flera av dess tio SM-guld och byggde upp en spelidé känd för disciplin, fysisk närvaro och taktisk noggrannhet, ett arv som fortfarande präglar klubbens identitet decennier senare. Djurgårdens IF har på liknande sätt byggt sin status kring Stockholmsklubbens ställning som en av landets mest anrika idrottsföreningar över huvud taget, med anor som sträcker sig långt utanför enbart ishockeyn. Brynäs IF, som spelar i Gävle, har historiskt setts som en förebild för hur en mindre ort kan bygga en dominerande sportorganisation genom långsiktigt ungdomsarbete snarare än enbart ekonomiska muskler, ett arbetssätt flera andra norrlandsklubbar senare inspirerats av.

Skellefteå AIK:s moderna framgångar bygger på en liknande filosofi: en förhållandevis liten ort med gedigen lokal spelarutveckling kombinerat med ett tydligt organisationsbygge som gjort klubben till en av 2010- och 2020-talens mest respekterade i hela Europa, inte minst efter starka insatser även i Champions Hockey League. Växjö Lakers, som saknade SM-guld fram till 2015, representerar ännu ett exempel på hur medveten satsning, tålmodigt organisationsbygge och en stabil spelarstam har kunnat föra en historiskt mindre klubb ända till toppen av svensk klubbhockey inom loppet av bara några säsonger.

Mästare sedan Elitserien bildades 1975

1976 – Brynäs IF
1977 – Brynäs IF
1978 – Skellefteå AIK
1979 – MoDo AIK
1980 – Brynäs IF
1981 – Färjestad BK
1982 – AIK
1983 – Djurgårdens IF
1984 – AIK
1985 – Södertälje SK
1986 – Färjestad BK
1987 – IF Björklöven
1988 – Färjestad BK
1989 – Djurgårdens IF
1990 – Djurgårdens IF
1991 – Djurgårdens IF
1992 – Malmö IF
1993 – Brynäs IF
1994 – Malmö IF
1995 – HV71
1996 – Luleå HF
1997 – Färjestad BK
1998 – Färjestad BK
1999 – Brynäs IF
2000 – Djurgårdens IF
2001 – Djurgårdens IF
2002 – Färjestad BK
2003 – Frölunda HC
2004 – HV71
2005 – Frölunda HC
2006 – Färjestad BK
2007 – MoDo Hockey
2008 – HV71
2009 – Färjestad BK
2010 – HV71
2011 – Färjestad BK
2012 – Brynäs IF
2013 – Skellefteå AIK
2014 – Skellefteå AIK
2015 – Växjö Lakers
2016 – Frölunda HC
2017 – HV71
2018 – Växjö Lakers
2019 – Frölunda HC
2020 – Ingen mästare utsedd (covid-19)
2021 – Växjö Lakers
2022 – Färjestad BK
2023 – Växjö Lakers
2024 – Skellefteå AIK
2025 – Luleå HF
2026 – Skellefteå AIK

Färjestad BK är den mest framgångsrika klubben räknat enbart inom Elitserien/SHL-eran sedan 1975 med tio titlar, medan Djurgårdens IF innehar rekordet räknat över hela historien sedan 1922. Rögle BK har nått tre SM-finaler i modern tid (2021, 2024, 2026) men väntar fortfarande på sitt första svenska mästerskap.